Gättekul
Idag har jag agerat riktig "fåraherde" och tagit in getterna alldeles själv. Ingo frågade om jag ville det och sen försvann han bara - gick upp i rök, som så många gånger tidigare. Egentligen var det nog border collien som gjorde det mesta jobbet men jag kände mig ändå duktig. Nu sitter jag här vid matbordet en sista kväll - i morgonbitti tar jag bussen till Toulouse för att stanna där tills på fredag. Ska sova hos en kompis till dottern här i familjen, så det blir förhoppningsvis bra med lite sällskap och en som kan stan. Alla andra är för tillfället nere på byn, i Labastide som stället heter och ser på bio. Det har varit en dokumentärfestival där hela helgen och det har blivit sena kvällar med mycket prat, mat & vin, så denna kväll kände jag för att stanna här, packa väskan och bara ta det lugnt. I fredags jobbade jag i köket och idag har jag jobbat i baren, till och med kl. 16. Sen såg jag en film om dunstring i New York (intressant!) innan jag återvände hem igen. Hela festivalen har som tema hållbar utveckling, typ. Det har varit kul att träffa många bybor och lära känna dem lite bättre. Många här omkring har småskaliga jordbruk och lever efter mottot att livet går ut på annat än konsumtion och prestation, och ja, jag känner mig ganska likasinnad. Efter varje film har en representant av något slag från filmen hållt i en diskussion och då har jag många gånger somnat till lite - dels för att jag inte hänger med men även för att det helt enkelt har varit en bra chans att ladda batteriena lite. Andra dokumentärfilmer jag har sett har bland annat handlat om Ecuador, om Julius César (lite otippat inslag) och om en rolig, liten by inte så långt härifrån med riktigt härliga original - bland dem en mekaniker som grät när kommunen körde bort några av hans 50-tal gamla skrotbilar och en tågstationschef som aldrig fick några passagerare att ta hand om utan fick tiden att gå genom att köra moppe fram och tillbaka och blåsa olika takter i sin visselpipa. Hursomhelst var många (dock inte alla) av invånarna nöjda med den enkla tillvaron. Trailer (visserligen på franska men ändå talande bilder!)
Nej, nu ska jag stöka undan kvällsfikat och skypa med Joselito, som för övrigt har en gammal vedugn att laga här - Ingo lät mycket förhoppningsfull när jag berättade att Josef är murare :)
Och just det, jag har aldrig någonsin i hela mitt liv sett så många enorma spindlar som här. De var kanske större i Guatemala men här är de ändå stora och ungefär överallt.