carolinwallgren.blogg.se

Tredje gården i Frankrike och jag trivs riktigt bra! Vilken tur jag hade som tog mig hit! Min ”värd” heter Colette, hon är en energifull, positiv och pratsam fransyska på 58 år som bor i ett hus i skogen tillsammans med 34 får, tre hundar, fyra katter, x antal höns, tio kaniner, tre ankor och en sköldpadda. Jag ringde henne för någon dag sedan när jag fortfarande var kvar på nightmare-gården och den uppfattning jag fick av henne av vårat fem minuter långa samtal stämmer faktiskt bra överens med verkligheten. Hon är hyfsat flummig, glömmer mycket och har många åsikter om hälsa, miljö och människor. Många av dem är kloka, andra lite… tveksamma, t ex det hon sa om att jag har glasögon, det tyckte hon var onödigt, man klarar sig bra utan minsann! Haha! Nåväl. Hon är riktigt trevlig ändå och dessutom bjuder hon på god mat.

Huset hennes är ett stort gammal stenhus med fyra rum. Det första man kommer in i är ett stort vardagsrum, men i stället för en tv har hon en gigantisk öppen spis. Där sitter vi och äter frukost, lunch och middag i lugn och ro och pratar om allt mellan himmel och jord, men mest om mat och hälsa. Det mesta vi äter kommer från hennes egna gård, t ex potatis, ägg, äpplen, kastanjer och pumpa. Nu är vi nyligen hemkomna från en jättehärlig middag med en massa engelsmän, några fransmän, en australinare och en dansk. Colette hade tydligen glömt fråga värdinnan om det gick bra att jag följde med, men det var tur nog inga problem. Det bjöds på trerättersmiddag och gott vin och väldigt många var nyfikna om vad jag gjorde i Frankrike och hur det är att bo i norra Sverige. Det var faktiskt riktigt härligt att lyssna på både franska och engelska i samma rum, och byta mellan de olika språken, lika fina båda två. Även lite svenska fick jag använda mig utav eftersom det även fanns en kvinna från Danmark i sällskapet. Och eftersom det var övervägande fler engelsmän än fransmän anpassades kulturen efter deras, vilket innebar att vi var hemma i lagom tid, kring 22.30, alldeles perfekt för en tant som jag. Nu ligger jag i män säng och lyssnar på regnet som faller ner. Jag bor faktiskt i en husvagn även på denna gård, men den här husvagnen är ren, varm och dubbelt så stor, så jag rymmer faktiskt mina väskor. Dessutom finns både elektricitet och internet, så jag kan både läsa och surfa. C’est fantastique.

Annars har vi spenderat en del tid i skogen med att valla fåren. Jag har även staplat ved, städat ett hönshus och grillat kastanjer som ska konserveras inför vintern. I morgonbitti ska vi till marknaden och köpa bröd. Det ser jag fram emot! (Kvällens middag bjöd förresten på världens godaste bröd, ett vitt, vanligt surdegsbröd med riktigt mjuk insida och alldeles knaprig utsida, ett sånt där bröd som gör att man förstår varför livet är fint och varför LCHF är världens idioti.) Marknader här är så mysiga och det är ett bra tillfälle att träffa producenterna också.  

Nu ska jag fortsätta läsa romanen som Colette lånade ut till mig; ”Jamais sans ma fille”, som på svenska heter ”inte utan min dotter”. Bra bok.

God natt!