Lugnet i stormen
Ute blåser och regnar det rejält. Det är cirka 15 grader men känns kallare än så. Tur att vi har en värmande öppen spis att ty oss till och fransk radio som spelar lugna låtar, utan reklam. Idag, liksom gårdagen, är lugn dag. Igår grillade vi kastanjer som ska konserverats, vi tittade på foton från Sverige och jag lagade lunch – det blev en röra av en massa vitlök med någon slags pumpa, gul lök och lite rester av lammköttet från en tidigare lunch lunch, serverat med vitlöksris. Men jag var faktiskt även ute och trotsat vindarna och regnet. Tillsammans med de 34 fåren gick jag ut på en promenad i skogen. Jag var alltså en riktig fåraherde och det var kul att Colette gav mig det förtroendet! Det gick bra att ta sig fram till vårt mål. Väl framme stannade vi där cirka en timme så att fåren kunde äta sig mätta på kastanjer och ekollon. Själv stod jag under en stor ek och utförde olika träningsövningar för att hålla mig varm. Men det var faktiskt riktigt härligt att vara ute och känna vindarna och titta på fåren. Fåraherde är nog ett ganska trevligt jobb ibland! När jag ville återvända var de dock desto tjurigare och jag fick kämpa ett tag för att få dem på rätt väg – jag hann bli lite nervös och arg när de bara skingrade sig så fort jag närmade mig. Men till slut, efter några djupa andetag, kunde jag med lugna steg få samtliga att gå åt samma håll. Väl hemma igen mötte Colette upp mig. Hon var glad och nöjd, och det var jag också – lite mer självförtroende fick jag också efter att ha klarat av något som till en början kändes nervöst och okänt. Det var alltså igår. Idag har vi satt upp en ny hage för fåren och går runt med lien. Bra träning.
Jag glömde nämna vad Colette gör riktigt. Hon föder upp fåren och säljer dem vidare. Det finns inte så många får kvar av just denna ras så hon tar sitt jobb på största allvar och vill gärna utöka. Även kaninerna och hönsen hon har är av någon särskild art som hon försöker bevara.
Igår gjorde vi en tarte tatin som vi åt upp idag. Colette är duktig på att konsumera bakverk, jag hinner knappt med. Imorse åt hon två stora bitar till frukost. Själv rostade jag surdegsbröd och bredde på vitlökssmör. Finns det något enklare och godare? Jag har fått prova på många nya grönsaker här, bland annat konstiga pumpor. (Se bild nedan.) Det Colette odlar i trädgårdens räcker hela året – hon köper endast lite basvaror såsom kaffe, ris, socker och mjöl. Hon berättade att det dock kan vara lite knapert i april, då förra årets grödor börjar ta slut och de nya inte riktigt har börjat komma.
Dagens middag bestod av en soppa med så gott som ALLT i. Basen var någon slags kål och lök – sedan hällde Colette även i lunchens rester (ris , pumpa och kött), rostade kastanjer, köttbuljong. Blev faktiskt gott även om jag var lite skeptisk till en början. Jag gillar hur samtliga tre gårdar som jag besökt tar vara på all mat och slänger ytterst lite. En gryta blir en soppa, linsröran blir en lasagne osv.
Vi har även hunnit med att besöka lite second handbutiker. Jag tänkte på mamma och syster när jag gick omkring där – ni hade gillat det! Det fanns väldigt mycket att välja på och det mesta kostade kring en euro. Jag hittade en mysig tröja, en scarf och ett par velourbyxor, allt för två euro. Dessutom har jag haft sån tur att vara här just när Colette städar ur sin enorma garderob. Medan hon slängde ihop allt-i-ett-soppan gick jag igenom hennes kläder och hittade några fina plagg. Kul för miljön och kul för mig! Tågresan till Paris kanske kommer att bli svettig om jag inte rymmer alla kläder i väskan.
Idag (onsdag) är den sista dagen här. Imorgon tar jag som sagt tåget till Paris för att möta upp Josef där! Han stannar tills på måndag, sedan har jag några ensamma dagar innan en vän från Tyskland, Maria, kommer till Paris. Sammanfattningsvis är jag mycket nöjd med wwoofandet. Det har inte alltid varit lätt och jag har många gånger längtat hem till mitt kök, min tvättmaskin och andra bekväma saker. Att själv bestämma när och vad man ska äta är en bekvämlighet man inte reflekterar över hemma, liksom duschen, elementen och framförallt språket. Det är ibland frustrerande att inte kunna uttrycka sig som man vill, så det ska bli skönt att prata av mig med Josef i Paris. Men självklart har denna resa gett mig många oförglömliga minnen och framförallt lärdomar. Jag vet nu säkert att jag vill jobba med mat på något sätt i framtiden. Matlagning, matsvinn, undervisning, forskning, receptutveckling, hälsa, odling, försäljning, osv. – allt med mat intresserar mig! Frankrike är ett fint matland med mycket gott att bjuda på. Tyvärr har dock även detta land amerikaniserats en hel del och många fransmän fyller magen med snabbmat à la McDonalds. Dock lever småbutikerna, specialistbutikerna kvar. En butik för bröd, en för kött, en för parfymer osv. Det är charmigt, tycker jag. Och för att inte tala om alla dessa marknader som fransmännen ännu besöker frekvent! Vilken fin tradition. Nästintill alla kommer dit med sin korg i vilken man lägger alla produkter – inga onödiga plastpåsar, och väldigt många produkter från regionen. Sedan tycker jag också att de fransmän jag träffat är duktiga på att känna livsmedlen. Man luktar och känner med händerna för att bestämma om det fortfarande är okej att äta i stället för att stirra sig blint på bäst föredatumet. Jag hoppas återkomma till Frankrike i något matärende i framtiden – kanske via ett framtida jobb – för att utbilda mig och knyta fler kontakter.
Nu ska jag försöka plugga lite. Kram!
