Framme i Toulouse
Efter tre flyg och en bussresa från Toulouse flygplats kom jag till slut fram till Toulouse busstation och mötte där av ett gäng förfriskade, nyfikna uteliggare. Det kändes obehagligt öde, men som tur var kom en vakt fram och hjälpte mig hitta rätt på den fulaste busstation jag någonsin sett. Eftersom det är ungefär 1,5 timme kvar innan bussen till Mazamet avgår så har jag och mina väskor traskat iväg till närmaste café. Sitter här nu och tuggar i min en mystisk fruktsallad med nån konstig krydda. God? Tja, helt okej om man gillar kryddig frukt.
Förresten, en flygvärdinna gjorde min dag idag när han tittade konstigt på mig efter att jag beställt ett glas rött till maten ombord på planet (som för övrigt var helt gratis - Lufthansa är int' snåla dom int'!) för att sedan fråga om jag var över 18! Haha! (Eller, att man uppskattar sådant är väl ett tecken på att man blivit gammal också.)
På ett tag går alltså bussen, den sista avfärden innan jag äntligen är framme. Kroppen värker efter en lång resdag och lite sömn sista dygnet, så det ska bli riktigt riktigt skönt att lägga sig ner så småningom. Carole, mamman i familjen, ska hämta upp mig i Mazamet strax efter 23. Hur långt bort från stationen de bor vet jag inte, men förhoppningsvis inte alltför långt bort. Jag kommer att sova som en stock i natt!
Det är varmt, har inget exakt gradtal men känns som 20 åtminstone. Blåser ordentligt gör det dessutom, så det är riktigt skönt! Hösten hemma känns långt borta. Nu har det hunnit bli mörkt ute också. Bilar, uteliggare och taxis drar fram på gatan utanför. En hel del japaner likaså.. Men jag ser inte till några män i svartvit-randiga tröjor med en baguette under armen. Däremot ser jag många mysiga caféer och uteserveringar. Längtar dock till landsbygden, lugnet och getterna som jag ska gosa med. Ska bli härligt :)
Va roligt att du håller oss uppdaterade!:):)