carolinwallgren.blogg.se

Tänk att så mycket kan hända på bara några timmar...! Först trodde jag att jag skulle bli kompis med uteliggarna eftersom jag var på väg att bli hemlös. Bussen till Mazamet kom i tid, inte för det, men man kunde tydligen inte köpa biljett på bussen utan det skulle man ha gjort på stationen. "Men de har stängt nu" sa chauffören. "C'est votre résponsabilité" - det är ditt ansvar. Och inget nummer till Carole som skulle hämta mig hade jag heller. Efter att ha sett riktigt desperat ut och försökt förklara situationen på nervös och nytänkande franskan lät busschauffören mig stiga på trots allt - "men om det skulle bli en kontroll kanske jag måste släppa av dig där och du får böta ordenligt." Färden till Carole, Ingo och Mazamet blev alltså hyfsat nervös - men tänk att det gick ändå. Och Carole var på plats för att hämta upp mig och sedan körde vi till deras gård. Man såg inget dock, mörkt som attan. 

 

Nu har jag jobbat för första gången, och min uppgift var att pytsa ut ost i formar som sedan ska saltas och vändas några dagar för att slutligen bli en riktigt god delikatess! Jag fick smaka en färdig ost efter maten, mmm. Dessutom har jag även följt med Ingo för att ta in getterna och ge dom mat. De har cirka 35 vuxna och 15 killingar. Se bilder nertill :) 

 

Fördomarna om Frankrike har besannats rätt så bra på denna gård - Carole och Ingo är sådär charmigt slitna och har naturliga kläder. När de pratar låter det som en franskalektion från gymnasiet. Hon är vacker och inredningen i huset är lantlig  och fransk(!!). Maten (idag iallafall) var skitgod - gåsklubbor kokta med örter och vitlök, och till efterrätt, ost,kaffe och en riktigt smarrig chokladbit. Inte någon större mängd, men bara sådär lagom mycket så att man blir nöjd. Råvarona de använder är av bästa kvalitet. De vill att jag ska laga något typsikt svenskt - tips, någon? 

 

Jag tror jag har kommit till ett riktigt bra ställe - det blir nog inga större problem att stanna här 2,5 vecka. 

 

 

 

Köket