carolinwallgren.blogg.se

Det är otroligt vad människor kan vara gästvänliga och trevliga! Jag sitter nu på hostelet i storstaden Paris efter att ha varit i den lite mindre staden Rouen i fyra dagar. Här har jag bott hemma hos Clo och Léo, ett par i 30-årsåldern som verkligen har tagit väl hand om mig. Via hemsidan couchsurfing.com hittade jag hem till dem. Couchsurfing går helt enkelt ut på att man söker en soffa/säng hemma hos någon för att inte behöva ta in på hotell. Har man tur (som jag) är de dessutom intresserade av att lära känna en och visa en deras kultur och vardag. I måndags kom de till tågstationen och mötte mig. Sedan dess har de bjudit på god mat, erbjudit ett eget rum med en skön säng, visat mig runt i staden och universitetet, bjudit mig på restaurang & bio och mycket mer. Igårkväll bjöd jag på en svensk middag för att tacka dem för allt. De tog tillvara på tillfället och bjöd hem fyra kompisar också, men innan jag visste att de skulle komma hade jag redan köpt hem ingredienser för att göra den vackra rätten pitepalt… (Kornmjöl var nästintill omöjligt att hitta!) Till förrätt gjorde jag paltmuffins som serverades med rökt lax, rom, rödlök och crème fraîche. Det uppskattades. Huvudrätten uppskattades också, men kanske inte för sin smak utan snarare för sitt roliga utseende. De sa att en palt ser ut som en hjärna. Trots det åt alla upp, otroligt. Efterrätt blev en knäckig äppelkaka med hemmagjord vaniljvisp. Och som om de inte redan gett mig tillräckligt så fick jag senare på kvällen en present. De ville verkligen att jag skulle ha en receptbok om hur man göra den franska klassikern ”macarones”. Clo och Léo är utan tvekan ett mycket gott exempel på gästvänlighet. Jag sa till dem att de är mycket välkomna till Sverige varpå Léo utbrast att han i så fall ska jaga en älg och göra en stor barbecue med Josefs hjälp.

Rouen har cirka 100.000 invånare och mycket historia. Staden är full av gamla mäktiga kyrkor och alla gator är av rullsten. Departementet heter Normandie, vilket kommer från ”man från norr”. Tydligen var vikingarna här och härjade en hel del tidigare. När de via floden ”Seine” var på väg in till Paris för att erövra, bestämde sig kungen för att ge bort Normandie till vikingarna, om de lovade att hålla sig borta från Paris. Här brändes även Jean d’Arc på bål vilket man kan se rester av i centrum av staden. Butikerna är små och charmiga och människorna är pratsamma och trevliga. Jag är jättenöjd att jag åkte hit och jag kan verkligen rekommendera att man åker hit (även om bara över dagen) om man är i Paris. Det tar cirka 1,5 timme med tåg.

Innan Rouen var jag i Paris tillsammans med världens bästa Josef. Efter att med nöd och näppe hunnit med tåget kom jag förra måndagen till slut fram till Frankrikes huvudstad där jag mötte upp med honom. Det kändes konstigt att äntligen se varandra igen och tyvärr gick dagarna alldeles för fort! Vi hann trots det med en hel del, bland annat klassikern Eiffeltornet och en fotbollsmatch, Paris Saint Germain vs. Nice. Dagen till ära passade Zlatan på att göra tre mål och supportrarna var som tokiga i honom. Léo berättade för mig att det finns ett verb, typ ”Zlataner”, vilket betyder ungefär ”köra över/vinna överlägset”. Han är riktigt stor i Frankrike. Zlatan alltså.

Förutom det strosade vi mest runt och förundrades över den enorma mängden baguetter som stack upp ur allas väskor och kassar (en sann fördom!). Vi åt crêpes och besökte det charmiga kvarteret Montmarte där konstnärer trängdes på gatorna. Nu är jag alltså i Paris igen tillsammans med min kära tyska Maria Schnepper innan jag tar flyget tillbaka till Umeå på måndag. Det ska bli skönt att komma hem men samtidigt kommer jag att sakna mycket från Frankrike, bland annat maten, plusgraderna (ca 10-15), artigheten, människorna, språket och själva resandet. Det är roligt att upptäcka och se nya saker varje dag och lära sig om en annan kultur. Men å andra sidan ska det bli riktigt skönt att komma hem, packa upp, leva ett ”normalt” liv, och framförallt träffa alla nära och kära igen!